Malga Panna – Guide Rouge restaurang i bergen

Igår hade jag och Nettan bokat bord kl. 19.30 på den enstjärniga Guide Rouge restaurangen, Malga Panna, för att lyxa till oss lite granna. Vi bestämde oss för att åka dit lite tidigare för att insupa lite atmosfär och givetvis att insupa en drink eller två innan middagen. För att vara riktigt säkra så frågade vi först ägarna till vårt hotell om Malga Panna hade en bar. Svaret var då ”givetvis”.

Vi bad dem fixa en taxi till oss men det var helt omöjligt så vår trevlige hotellägare körde oss då till restaurangen.

Matteo, vår hotellägare/taxichaufför


Väl framme så visade det sig två saker; Ett – Det fanns ingen bar, två – de öppnade först om 45 minuter… Men vad gör man uppe i bergen, där det enda stället som finns är den restaurang som man ska äta på… Jo, man smilar lite och ber om ursäkt och vips… så sitter man i en soffa i foajén med ett glas champagne i handen. Den som serverar oss och senare tar hand om oss hela kvällen är Michele, deras chefsommelier. Här utan sina arbetskläder…

Till slut får vi i alla fall vårt bord och allt blir frid och fröjd…

Vi valde deras menu Suggestione och bad Michele välja viner till alla rätter. Vi fick totalt 11 rätter och det blev också 11 glas vin + 1 glas champagne  + grappa till kaffet…

Det som var så roligt var att Michele valde massor med lokala viner till alla rätter. Det var bara champagnen som inte var lokalt och det var vårt fel… det valde vi själva.

Här kommer ett urval av de rätter vi åt…

Frukost a la Malga Panna

Till det drack vi ett fantastisk vitt vin Blanc de Sers från Casata Monfort, Trentino som är gjord på de lokala druvorna Wanderbara, Vernaza, Veltliner Rosato och Nosiola.

Sedan fick vi i blinis gjord på bläckfisk tillsammans med tigerräkor, rökt/bränd torskrom, samt en tartar på torsk. Till det drack vi ett vin gjord på druvan Sauvignon Blanc från vingården Winkl, som var så elegant, ren, frisk, syrlig med de klassiska smakerna av krusbär, fläder, grapefrukt, svarta vinbärsblad. Mums!

Därefter blev det en helt gudomlig risotto, tillsammans med hummer och något roligt skum som bara smälte i munnen men hade en lätt rökig smak. Superläckert och till det drack vi en lätt ekad Chardonnay från Maso Furli, Trentino.


Sedan då… det kommer mer mat… Då fick vi in en ljuvlig ostfylld ravioli med massor av tunt skivad tryffel över det hela. Lyxigt värre. Vi fortsatte då med samma vin dvs. Chardonnay vinet från Maso Furli.

Sedan var vi lite spända vad vi skulle få till renfilé med aprikospuré och rödvinsfond med krispigt ostchips.


Exalterad Nettan

Då kom Michele in med en fantastisk Pinot Nero – 07, från vingården Castelfeder, Alto Adige. Den var härligt bränd, fruktig, mjuka toner som passade helt superb till den möra och eleganta renfilén med de söta smakerna från aprikospuré och en härlig rödvinsfond.

Sedan var det dags för ostarna… De serverades med päron- och currymarmelad, äppelkompott samt torkade och syltade blåbär. Ostarna var en blandning av lokala ostar samt några franska sorter.

Där sprack i alla fall sviten med lokala viner. Då fick vi en Sainte Croix du Monte från Barsac, Frankrike. Barsac är grannkommun till Sauternes och de gör liknande viner, dvs. man använder sig av botrytis angripna druvor, Sauvignon Blanc och Semillion för att göra ett sött, vitt dessertvin som smakar himmelskt.

Sedan var det äntligen dags för dessert och då fick vi först en pre-dessert innan desserten som var helt ljuvlig och sedan kom den riktiga desserten… Nu började vi bli riktigt mätta och även lite smått berusade…


Banan millefeuille med vaniljglass, chokladsås samt knäckigt flarn

Hasselnötsbakelse med passionsfruktsdessert

Till dessa desserter drack vi en recioto från Valpolichella, Veneto som då givetvis inte heller var från Trentino-Alto Adige.

Sedan var det dags för småkakor.

När vi satt i lugn och ro för att börja knapra på dessa småkakor så blev vi helt plötsligt omringade av ett gäng glada italienare. De kom från Lions Club och skulle tävla i en jätteviktig och stor längdskidåkningstävling som var på hela 5 km… Efter Marcialonga loppet på 70 km som Nettan hade åkt så var det ganska svårt att hålla sig för skratt. Dessutom hade vi ju tidigare på dagen åkt 30 km på längden…

De skulle också köra ett skidlopp

Sedan var det dags för oss att åka hem för dagen efter skulle vi åka utför i Alpes di Lusia och vi skulle upp tidigt.


Share

Uppgifter märkta med * är obligatoriska