Grand cru…Single Region…Vintage…

Varumärket Te – bluff eller på riktigt?

Vad handlar allt detta om egentligen? I morse fick jag en Te-påse i handen som gjorde mig väldigt nyfiken…

Champagne????

Genast så började jag googla och leta på nätet om vem som klassificerar Te. Tydligen INGEN! Utan det handlar helt enkelt om att hur man delar in (klassar) Te, hur man producerar, kvalitet, tillverkning osv.

Bl a så är den kinesiska grundindelningen färgbaserad:

Grönt te – Vanliga teblad uppettas genom ångning eller torrstekning för att förhindra oxidation, rullas och torkas sedan.

Grönt te

Rött te – Är vanligast i västvärlden där den kallas svart te efter färgen på bladen. Efter plockning får bladen oxidera (där de vanligtvis svartnar innan de rullas och torkas). Detta ska inte förväxlas med Rooibos som ibland vilseledande kallas rött te.

Oolong – Är en grupp teer som får oxidera något innan processen avbryts genom upphettning. Denna tesort ligger mellan grönt och rött te. Kommer ursprungligen från Fujian. I Taiwan är Oolongte väldigt populärt.

Mörkt te – Är från början ett grönt te som efter torkning och pressning till kakor tillåts fermentera (jäsas). Det är en komplex process som omfattar både oxidation (luftkontakt) och biologiska processer. Kända svarta teer är Pu’er från Yunnan.

Vitt te – Är ett te som ej ångas eller steks efter skörd utan torkas direkt vilket gör att det blir mer oxiderat (återigen luftkontakt) än det gröna teet. Den högsta kvaliteten av vitt te görs av teblad som skördas precis innan bladen ska slå ut. Vitt te börjar mer och mer rida på hälsotrenden. Framställs i huvudsak i Kina men produceras även på det indiska fastlandet och Sri Lanka.

Gult te – framställs som det gröna men får vissna något mellan den första upphettningen och den slutliga torkningen vilket ger både blad och dryck dess gula färg.

Så det här med klassificering är kanske ett för STORT begrepp när det gäller Te??

Kan man ha detta Te som aperitif?

Beskrivning av ovanstående Te:

Golden orange color. Elegant structure, like a fine Champagne. Smooth, with a pinch of spiciness and a fine aroma with some peach and other citrus fruit. High grown (6,000 feet above sea level), delicate infusion, light and mellow.

Sedan finns det andra kategoriseringar av Te och det är bl a: Blomte, Brickte, Rökt te, Hälsote, Örtte, Påste, Löste m.m.

Det mest intressanta tycker jag är Telöst Te…Vad är det egentligen? Jo, det är flera drycker som bereds som te utan att innehålla minsta spår av teblad, exempel på det är krysantemumte och Rooibos.

Rooibos – att vara eller inte vara te…

Rooibos kommer från Sydafrika och kallas ibland ”rött te”, men det är inte bladen från den vanliga tebusken som används. Rooibosbusken heter Aspalathus linearis på latin. Rooiboste sägs kunna lindra mot besvär som allergier, astma, kolik, hösnuva och eksem. Vetenskapen har dock inte kunnat bevisa några sådana effekter ännu.

Rooibos uttalas rojboss med betoning på den första vokalen. Det är afrikaans och betyder ”röd buske”, och det som är karakteristiskt för detta örtte är också just dess röda färg. Det är både buskens blad och dess stam som används till rooiboste, och teet får sin röda färg på grund av att det genomgår en fermenteringsprocess.

Till skillnad från vanligt te så innehåller inte heller rooibos något uppiggande koffein, och eftersom att det är koffeinfritt så kan det med fördel drickas på kvällen. Det sägs också att detta örtte ska vara bra mot sömnsvårigheter.

Rooibos historia

Odling av rooibos kom igång på 1930-talet, men den har sedan länge använts i Sydafrika som medicinalväxt av ursprungsbefolkningen Khoisan. Under 1700-talet spreds också kunskapen om denna baljväxt till Europa. Det var den svenske läkaren och botanisten Carl Peter Thunberg som fick vetskap om rooibos under ett besök i Sydafrika. Det var också han som år 1772 gav växten dess latinska namn Aspalathus linearis.

Nästan tvåhundra år senare (1968) upptäckte Annique Theron att rooibos lindrade hennes barns kolik och sömnsvårigheter. Hon utforskade växten närmare och spred sedan sina nyvunna kunskaper i boken ”Allergies: An Amazing Discovery”.

Under 1994 lyckades Annique Theron dessutom att varumärkesskydda det generiska namnet rooibos på den amerikanska marknaden samt några andra länder. De företag som ville sälja rooibos fick således betala en royalty till hennes företag Forever Young (Pty) Ltd. Detta har under åren givit upphov till långa och kostsamma domstolstvister, men nu har man dock nått en uppgörelse och patentet har upplösts. Därför är det numera fritt fram att sälja örtteet rooibos även i USA.

På grund av det ökade intresset för hälsokost och rooibos under de senaste åren så har också en ofermenterad variant utvecklats som kallas grönt rooiboste.

Te i påse

Storleken har ingen betydelse

Storleken på tebladen beror på vilken styrka, mustighet och färg man vill att teet ska ha. Små teblad ger ett kraftigare mer smakrikt och färgstarkt te medan grövre, större teblad ger ett mindre starkt te med mindre intensitet i smaken och med en ljusare färg. För te i påse krävs även mindre teblad med ett stort antal brottytor för att man ska ‘hinna’ få ut smaken ur tebladen. Idag har vi ju tyvärr så bråttom när man ska brygga sitt påste.

Jag hittade några roliga länkar för er som vill läsa mer om Te och det är Classification of Tea och en jättebra hemsida.

Vad betyder mest för oss?

(Strippen kommer ifrån boken ”Bengt Bouquet – Vinnörden korkar upp” av Ulf Jansson)

Själv så dricker jag ofta påste, jag gillar Earl Grey. (Earl Grey är en av de mest kända och populära tesorterna. Det är ett svart te smaksatt med bergamottolja,  vilken utvinns ur en slags citrusfrukt.  Namnet kommer från Charles Grey (1764-1845), som var den andre earl Grey och Storbritanniens premiärminister.)
Men ska jag festa till det ibland så tar jag gärna Lapsang souchong, som är ett rökt svart te som ursprungligen kommer från Wuyibergen i Fujianprovinsen, Kina men som idag framställs i större mängd i Taiwan. Rökningen ger teet en karaktäristisk doft som påminner om tjära.

Share

Uppgifter märkta med * är obligatoriska